Vad är egentligen “good writing”?

I mitt förra inlägg skrev jag om “good writing”.  Att det inför framtida webbsidor var gott innehåll och välskrivna texter som gällde. Det gladde ju mig som skribent, när jag satt och lyssnade på Karen Mc Grane på The Conference. Sedan dess har jag klurat på detta och funderat mycket över vad som egentligen är gott skrivande och bra texter. Plötsligt blev jag självkritisk och kände kraven växa på mina axlar. Inte ett enda blogginlägg sedan dess talar kanske sitt tydliga språk…

Parallellt med dessa grubblerier har jag skrivit, skrivit och skrivit. I stora drag har jag ägnat september månad åt att intervjua 17 vd:ar, marknadschefer och CSR-chefer om CSR och hållbarhet. Mycket spännande samtal som sedan resulterat i 17 texter. Som i sin tur ska ligga till grund för ett rundabords-samtal med näringsminister Annie Lööf den 9 oktober. Här ska jag vara med och dokumentera, för att därefter komplettera den framtidsspaning kring de här frågorna som Mötesplats Social Innovation fått i uppdrag att ta fram. Jag tackar ödmjukast för att jag får vara med på denna intressanta resa.

Som kontrast till detta mer redaktionella skrivande, nästan i referatform, hann jag härom dagen sticka emellan med en text till webbsidan för Nätverket Skåne Sydost. Här fick jag möjlighet att sätta ord på mina tankar och känslor inför Österlen, där jag bott i nio år. Då kom en annan typ av flöde, en annan typ av “good writing” flöt fram ur mina tangenter.

Just detta att få blanda och ge. Att ena dagen prata hållbarhet med en vd och nästa prata med en av Sveriges två senapsodlare, det är nog den största tjusningen med mitt jobb. Att få skriva om både stort och smått, högt och lågt tillhör lyxen i min vardag. Vad som sedan exakt är “good writing” och inte ska jag kanske helt enkelt sluta grubbla över?