Det ljusnar

Känns konstigt att skriva att det ljusnar, så här mitt i novembermörker, dis och dimma. Men i mitt fall är det i alla fall delvis sant. För på innergården utanför mitt kontorsfönster har de byggnadsställningar som stått där sedan i augusti monterats ned. Plötsligt kan jag blicka ut över hela gården.

Kanhända blir jag också själv mer synlig där jag sitter vid mitt skrivbord, framför allt när mörkret börjar falla mot slutet av dagen, men det får det vara värt. För nu är min utsikt öppnare och mer tilltalande. Och jag kan fortsätta fundera över vad de kommer att servera på tesalongen i dag, vilka gäster som kommer att dyka upp, när han som driver vintagebutiken ska dyka upp och börja slänga käft med byggkillarna och med tesalongsinnehaverskan.

Språken som blandas på gården är, vad jag hittills tror mig ha uppfattat, engelska, svenska, polska och italienska. Och en del kroppsspråk. De måste antagligen tycka att mitt jobb är lika konstigt och ovant som jag tycker att deras verkar. Vad kan jag egentligen hitta på där jag sitter (eller står) vid mitt skrivbord. Dag ut och dag in. Inomhus.

Snart är kanske färdiga med renoveringen av grannfastigheten och då har jag inte de här killarnas liv att filosofera över längre. Men helt säkert dyker det upp andra. Hoppas det, för jag älskar att kika lite i smyg och att smyglyssna på andras samtal. Faktiskt bland det bästa jag vet. Alltid kan det man ser eller hör komma väl till pass. Om inte annat i ett blogginlägg.