Om gott skrivande, förkortningar och att bli förstådd

I mina skrivande uppdrag får jag då och då i uppgift att redigera eller språkgranska andras texter. Ett lika roligt som delikat uppdrag. För vad menar uppdragsgivaren, egentligen? Att jag ska ”språktvätta” texten så att den är språkligt korrekt? Eller att jag även får formulera om meningar, flytta på stycken eller kanske rentav stryka bort vissa delar av texten?

Oftast har den som ger uppdraget inga riktigt bra svar att ge mig när jag ställer den typen av frågor. För så långt har de inte riktigt tänkt, ännu. De vet bara att de inte tycker texten håller som den ser ut och att de därför ber mig se över den.

Om ursprungsförfattaren ska stå kvar som skribent/författare känner jag att jag inte kan gå hur hårt åt uppdraget som helst. Texten ska ju inte signeras av mig och jag vill att skribentens ton ska gå att känna igen. Om texten är mer anonym och avsändaren inte är lika synlig ger det mig mer fria händer.

Ibland är problemet att språket i texten som ska redigeras är för byråkratiskt, ibland kanske för akademiskt. Bedömningar gjorda utifrån vilken målgrupp du skriver för. Från en byråkrat till en annan är det möjligen ok att använda passiva och långa satser, gärna med många bisatser. Men ska den bli förstådd av fler är det läge att tänka till.

Vilka språkfrågor är de svåraste som du ser det? Vilka hinder stannar du oftast vid och behöver rådfråga någon annan om? Hör gärna av dig så hoppas jag kunna lösa detta tillsammans med dig. För att sparka igång språkdiskussionen börjar jag med något som jag ofta snubblar över, nämligen förkortningar.

Förkortningarnas vara eller inte vara
En hel del texter innehåller en mängd förkortningar. Ibland är de vanliga och kan i bästa fall förstås av de flesta. I andra fall är det inte alls så. I en del fall är de samtidigt en fackterm, vilket kan krångla till det hela ytterligare.

Målet med de flesta texter bör vara att du som skribent blir förstådd. Du önskar att ditt budskap går fram och de som läser texten känner sig upplysta. Förståelse är ett tungt argument som det är svårt att argumentera mot.

Min huvudregel är därför, grundad på en önskan att bli förstådd: Skriv ut alla förkortningar! Använd dem bara när du har platsbrist och det verkligen inte går att lösa på annat sätt.

Genom att skriva ut samtliga förkortningar slipper du fundera över vilka som förstår eller inte förstår dem. Du slipper dessutom fundera över hur förkortningarna verkligen ska skrivas (med eller utan punkter, mellanslag eller inte mellanslag och var ska de i så fall placeras?).

När du skriver ut en förkortning, om du alltså skriver ”procent” istället för ”%”, så har du som avsändare gjort vad du har kunnat. Läsaren slipper stanna upp och fundera över vad det där tecknet egentligen betyder och du blir förhoppningsvis så korrekt uppfattad som möjligt.

En annan fördel med att skriva ut förkortningar är att du slipper riskera att din förkortning avstavas vid en radbrytning. Att få en bokstav i en förkortning sist i en rad och nästföljande bokstav/bokstäver först på nästa rad försvårar förståelsen av din text. Framför allt på nätet, där det kan vara svårt nog att hålla koll på raderna om texten skrivs i en liten grad och läses på allt från datorskärm, till läsplattor och mobiler.

Håller du med mig? Eller använder du förkortningar mest hela tiden?

En reaktion på “Om gott skrivande, förkortningar och att bli förstådd

Kommentarer inaktiverade.