Möten och samtal att minnas

IMG_2370Likt de flesta av oss händer det ibland att jag funderar över vad jag håller på med. Det är inte så ofta, men det händer. Varför skriver jag? Varför valde jag att starta eget och satsa på att leva på det skrivna ordet?

Härom veckan skulle jag bege mig till Svedala, för att göra två korta intervjuer. Arbetet skulle resultera i två texter i BostadsNytt, Svedalahems nyhetsbrev till sina hyresgäster. I över tio år har jag producerat det här nyhetsbrevet, som är ganska litet till formatet och inte kommer ut mer än tre gånger om året. Och nu stod jag alltså i färd att bege mig till Svedala igen.

Det var en gråmurrig och lite seg novemberdag. Helt ärligt hade jag mest av allt lust att bara kura inomhus hela dagen, men jag begav mig ändå mot mitt första möte: med Marcus som var ventilationstekniker. Att installera fläktar på vindar och dra ned rör till kökskåpor och badrumsventiler, kunde det vara spännande? Tänkte jag i bilen på vägen dit.

Det visade sig att Marcus var en mycket sympatisk person, som på ett utomordentligt bra sätt kunde förklara vad han gjorde och varför. Som tog sig tid och beskrev både sitt uppdrag i det här specifika fallet, branschen som helhet och hur han hamnat i den. Det blev helt enkelt ett väldigt trevligt möte då jag lärde mig mycket nytt och fick insikt i en värld som inte är min.

Därefter bar det av till en av Svedalahems nybyggda fastigheter och ett äldre par som flyttat in på åttonde våningen med hänförande utsikt över slätten. Här blev jag och Svedalahems representant sittande i över en timme. Vi blev bjudna på hembakt kaka och gott kaffe samtidigt som vi fick höra mycket om det nyinflyttade parets liv, anledningarna till flytten samt hur väl de trivdes. Ännu ett intressant vardagsmöte alltså, som jag aldrig fått uppleva om det inte vore för att jag skulle skriva mina texter.

Betydligt gladare än när jag körde hemifrån återvände jag till Malmö efter några timmar. Och jag påmindes om varför jag gillar det jag gör: jag får chans att möta människor jag annars aldrig skulle ha mött, jag får chansen att lära mig mycket nytt och dessutom får jag förmånen att skriva om det jag upplevt. Kan inte bli så mycket bättre, om du frågar mig.

Inga märkvärdigheter: vanliga människor och enkla möten, men samtal som stannar kvar. Samtal om livet här och nu och kunskaper jag inte hade fått om jag suttit ensam på min kammare.

Gårdagen blev ännu ett bra exempel på samma sak. Jag startade med ett frukostmöte där en “kollega” på Mötesplats Social Innovation (en annan av mina uppdragsgivare) berättade om sin nylanserade rapport om Nya finansieringsformer för social innovation. Jag har hjälpt henne att språkgranska och redigera rapporten under hösten och kände mig stolt där jag satt i publiken. Direkt därefter cyklade jag för att vara med och intervjua och filma en kvinna som ledde sitt-zumba för äldre, på ett äldreboende i Malmö. Vilken entreprenör och vilket möte mellan henne och de sittande dansarna. Glad och tårögd cyklade jag därifrån. För att två timmar senare intervjua  en tjej som arbetar på Skånes Stadsmission. De två sistnämnda uppdragen gör jag åt Malmö högskola. Och allt detta på en och samma dag!

Kort sagt: det finns dagar när jag är trött och funderar över vad som drivit mig till att kämpa på i egen regi. Och det finns definitivt andra dagar när jag absolut vet att jag håller på med det roligaste jag vet. Med stor möjlighet att möta människor och lära nya saker. Jag hoppas att du har möjlighet till detsamma?