Så lätt men ändå så svårt

IMG_3743En intensiv arbetsperiod är till ända. Sedan någon gång i oktober har jag haft många uppdrag, av olika storlek, som hållit mig mer än sysselsatt. Så plötsligt rullar de en efter en i mål. Mot formgivare, tryckerier och webbproducenter. Och den berömda tomheten slår till igen. Vad gör jag nu?

Frilansarens eviga dilemma, att pendla mellan väldigt mycket jobb och ibland lägre beläggning är svårt att vänja sig vid. Jag tänker och hör mig själv säga att jag har vant mig vid det, men faktum är att jag inte alltid hanterar det bra.

Som till exempel i dag. Istället för att faktiskt ta en dag ledigt så tar jag mig ändå till kontoret. Gör det som behöver göras och är ganska snabbt klar med det. Tittar längtansfullt ut på solen och vårvädret och tar mig faktiskt ut på en förmiddagspromenad. Tillbaka in igen och lite jobb till. Och så är jag snart lika rastlös igen. Vad nu, liksom?

Varför går jag inte hem eller ut? Det vore ju klart bättre än att fundera över vad jag borde göra för att dra igång ett nytt uppdrag, kontakta en befintlig kund eller kanske söka upp en ny presumtiv sådan?

Varför jag inte gör det? För att ja, en vet ju aldrig. Det skulle ju kunna hända något. Det där korrekturet vi väntar på kanske kommer så snart jag kliver ut genom kontorsdörren. Eller jag kanske missar något annat spännande om jag inte hela tiden är beredd? Fast innerst inne är det självklart inte så, jag vet ju det. I morgon unnar jag mig kanske i alla fall halva dagen ledigt. Och efter påsk, när det kanske är full rulle igen och jag knappt hinner andas, än mindre fundera över något annat att göra än det jag verkligen måste, så kommer jag att ångra att jag inte tog mer ledigt när jag kunde.

För hur svårt kan det vara? Att faktiskt vila när det går och satsa när det behövs. Jag bara frågar.