Allt börjar om

Allt börjar om. Malmö kanal.

Februariljus över Malmö.

Ibland frågar jag mig hur vi nordbor egentligen står ut. Hur överlever människor på våra breddgrader från november till februari? Och hur ser vi därefter till att livet börjar om?

Ett sätt är ju såklart att fly mörkret och resa till ljusare och varmare breddgrader, vilket många gör. Personligen känner jag ovanligt många som gjorde just detta det gångna årsskiftet. Eller som gör det nu i början av året. Högst begripligt.

Men för de allra flesta, inklusive mig själv, handlar det om att “huka” eller härda ut på bästa vis. Hitta strategier för att göra vardagen dräglig och till med lite kul nu och då. På något vis så går det. På något vi så vänjer man sig. Man klarar det. Det får gå.

Och så plötsligt kommer ljuset smygande tillbaka. Eftermiddagarna blir lite, lite längre. Det är fortfarande ljust när jag cyklar eller går hem genom Malmö. Till sist märks skillnad även på morgnarna. I bästa fall så får vi allt mer solljus och det dåliga vädret varvas med allt fler helt ok dagar med sol, blå himmel och inte allt för mycket skånsk vind och diagonalt eller horisontellt regn.

Det är då man inser att man överlevt ännu en vinter. Och man ställer sig frågan: hur klarar vi det? Jag som annars sällan är sjuk har i början av året haft två långa och sega förkylningar. Och mitt i detta även tagit farväl av min älskade pappa. Allt ställs på sin spets. Allt börjar om. Och från och med nu och framåt kan det bara bli bättre, intalar jag mig.