Maj – skön eller förrädisk?

I maj varje år blir många människor och arbetsplatser som galna. Nästan förryckta. Plötsligt ska allt liksom hända, uträttas och ske på en gång. Det som inte blir gjort nu riskerar att bli liggande till efter semestern. Hemska tanke.

Parallellt med denna jobbhets löper naturen amok och är vackrare än någonsin annars. I år har våren dessutom känts smärtsamt vacker. Först var det ganska kallt och blomningen lät vänta på sig. Så blev det plötsligt väldigt varmt och allt exploderade samtidigt.

Men istället för att njuta av allt detta obeskrivligt vackra (och jag tror att det är lite extra vackert i Skåne), så rusar de flesta av oss på i olika ekorrhjul. På väg framåt i en faslig fart, på väg mot deadlines, möten, rapporter som ska avslutas och texter som ska skrivas. För att inte tala om alla former av avslutningar, utflykter, examenshögtider och liknande tillställningar.

Vissa dagar vill jag dra i nödbromsen och bara skrika SLUTA SPRING! Stanna upp! Titta, strosa, dofta, njut. Nu! Andra dagar rusar jag likadant själv och försöker njuta så gott det går på cykelturen till och från jobbet.

En plats som jag gärna återvänder till är Beijers park i Kirseberg (Malmö). Har jag inte varit ute så mycket under dagen tar jag gärna en kvällspromenad hit, för att njuta under bokträden, bland rhododendron (upptäckte först igår att dessa skönheter fanns i denna park. Hur har jag kunnat missa det?) samt andra kvällsflanörer och joggare. Får jag lite sådan här påfyllnad så klarar jag mig lite till. Och så tänker jag att nästa år, nästa år. Då ska jag ta det lugnare i maj.