Som att vara statist i en B-film

Snart övergår vinterns, vårens och försommarens arbete i mer ledig sommartillvaro. Det ger mig tillfälle att se tillbaka och försöka sammanfatta. Jag funderar över hur halvåret varit och inser att jag på ett plan kan sammanfatta det hela som ett B-halvår; som att jag varit statist i en B-film.

Med B tänker du kanske att mitt halvår varit dåligt. B som i dåligt, jämfört med A som är bra. Men det är inte helt sant; det är snarare så att jag haft en del utmaningar, rent privat, som allihop visar sig har börjat på bokstaven B.

Till att börja med dog min fina pappa i början av året. Så hans begravning blev utmaning nummer ett. Även om det framför allt var min fantastiske bror som arrangerade det mesta av denna begravning, så var det en utmaning i sig att mista en nära familjemedlem.

I mitten av mars var det dags på nytt. Då var jag med om en mindre cykelolycka, där jag kom i närkontakt med en bogserlina. B igen. Den snärtade till mitt smalben och sedan dess har jag varit färggrann, svullen och bråkat med svårläkta sår. Tre månader senare är mitt smalben långt ifrån sitt vackraste jag. En lång seg historia detta, där jag i efterhand mest ångrar att jag inte tog bilnumret på den man som körde den bogserande bilen och som struntade i att stanna och släppa fram mig som han skulle. Det är lätt att vara efterklok.

Slutligen, för en dryg månad sedan, skar jag ned en väldigt stor benjaminfikus. B på nytt.  Jag stod ute i solen när jag gjorde det (vilket skulle visa sig vara extra dumt) iförd shorts och linne. Ganska mycket vit växtsaft rann ut över mina armar och ben, vilket efter något dygn visade sig i form av en allergisk reaktion som spred sig över i stort sett hela kroppen.

Reaktionen förvärrades av att jag varit ute i solen. Rodnad, svullnad, utslag och klåda blev följden. Efter att jag kliat mig halvt sönder och samman gick jag till sist till en läkare, som skrev ut cortisontabletter. Det skulle dock visa sig att detta inte räckte för att driva ut B-giftet ur min kropp. Ytterligare en cortisonkur senare verkar det som att kliandet nu, äntligen, är över.

Lärdom: ha handskar, långärmat och långa byxor när du tampas med växtriket. Och se upp för bilister som bogserar, de är inte alltid pålitliga. Höger smalben börjar återgå till sitt ursprung, men blir nog aldrig mer riktigt sig likt.

Självklart har jag även jobbat detta halvår. Bland de roligare uppdragen finns även i vår LKF:s kundtidning, 72 kvadrat. Till det här vårnumret fick jag bege mig ut i naturen och skriva om en rad smultronställen. Kul!

Åt Malmö högskola har jag gjort en del forskarintervjuer. Och åt Mötesplats Social Innovation har jag bland annat skrivit om hur Malmö stad arbetar med kunskapscirklar inom äldreomsorgen.

Jag och min kontorskollega Fridha Henderson fortsätter också löpande att producera ett nyhetsbrev till alla anställda i Alvesta kommun. En och annan bagare och konditor har jag också skrivit om, på uppdrag åt KåKå.

Återstår att se vilken bokstav som bäst kommer att beskriva höstens utmaningar och vardagsbestyr. Medan jag funderar över det ska jag dels flytta (privat), dels vara lite ledig och hämta andan. På det inslagna B-spåret så hoppas jag att sommaren kommer att ge utrymme för bland annat bad och bokläsning. Och att jag inte behöver vara med i fler B-filmer.