Havet, ständigt detta hav

För knappt två år sedan skrev jag ett inlägg om att våga pröva nytt, och då mer specifikt att våga bada i havet även på vintern. Detta var något jag tänkt göra länge, men liksom inte kommit mig för. Sedan var ju lyckan desto större när jag äntligen kom iväg, äntligen vågade och dessutom insåg hur mycket jag tyckte om det.

Därefter besökte jag Ribersborgs kallbadhus ganska flitigt under en tid, men så föll det lite i glömska. Jag skyllde på att jag inte hade någon att gå med, att jag inte hade tid och ja, jag vet inte allt.

Så i går kom jag mig iväg igen. Och insåg, på nytt, hur mycket jag tycker om detta. Varför ska det vara så svårt? Jag köpte ett nytt klippkort, som gäller under ett år, för att se till att detta inte faller i glömska på nytt.

För känslan när man liksom dras ned för stegen och faktiskt vågar doppa sig i det kalla havet (åtta grader i går) är mäktig. För att inte tala om känslan när man sedan kan stanna ute på träbryggan en stund, invirad i handduken och med ansiktet mot solen, för att sedan återvända in i bastuvärmen. Det är obeskrivligt skönt.

Inför 2017 ska jag absolut försöka se till att kallbadandet blir en vana på nytt. Livet är för kort för att avstå!