Att vara blyg och försöka vara cool

När jag var sju var jag ganska blyg. För att inte säga tjurig, envis och ganska kritisk mellan varven. Jag ville också vara cool, men visste antagligen inte riktigt hur.

Vid varje årsskifte försöker jag ta chansen att blicka både framåt och bakåt, om så bara för mig själv. I mellandagarna tittade jag igenom en del gamla fotoalbum och fastnade bland annat för de här bilden på mig själv. Jag är sju år och ska snart börja skolan. Intill mig (bortklippt på den här bilden) står min lillebror och sparkar i en lerhög. Glad, busig och sprallig.

Jag vet troligen inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det han gör. Vill kanske vara med, men vet inte hur. Eller så har jag fullt upp med att vara storasyster och verka just cool och lite viktig. Så ropar troligen vår pappa att vi ska titta upp, så att han kan ta en bild. Då är det bäst att posera, eller försöka. Jag kikar lite under lugg och ser både lite tveksam och lite tuff ut. Tänker jag nu i efterhand i alla fall. Vad jag tänkte då får vi aldrig veta.

Inför det relativt nya året, 2019, ska jag försöka plocka fram den här lite truliga sjuåringen då och då. Försöka minnas hur det var att vara osäker och blyg och tänka att livet på väldigt många vis är bättre i dag än då. Men utan den där sjuåringen vore jag inte heller den jag är i dag. Och jag kan verkligen minnas hur otroligt töntiga och dumma jag kunde tycka att framför allt vuxna kunde vara. Det försöker jag minnas när jag möter barn.

Även om jag inte längre är blyg kan jag ändå känna igen mig en hel del i min egen sjuåring. Mellan varven kikar jag än i dag på min omvärld lite kritiskt från sidan; lite under lugg: Ska jag förhålla mig skeptisk till det jag ser eller kasta mig in i något nytt? När året är nytt funderar jag ofta över vem jag är och vad jag håller på med. Samt om jag kan eller borde göra något annat? Hittills har jag inte kommit på något bättre att göra än just det jag gör!

I höst är det 20 år sedan jag startade Ordspråk. Så mycket har hänt sedan dess och jag är så glad att truliga jag vågade starta eget när vi lämnade Stockholm och flyttade till Skåne. Vad som komma skall under året och därefter vet ingen, allra minst jag.