Kategoriarkiv: Övrigt

Hur vill du bli bemött?

De som arbetar inom vården möter dagligen många människor och arbetar ofta under stress. Relationerna med kollegorna och det egna tålamodet sätts på prov, speciellt i mötet med de patienter som är missnöjda med hur de blir bemötta. Samtidigt vill allt färre unga utbilda sig till undersköterskor. Den här situationen bestämde sig  Kommunförbundet Skåne och Vård- och omsorgscollege i Skåne för några år sedan att försöka ändra på.

1621760_656294227761316_536806315_nVia projektet MÖTAS, som finansierats av Europeiska Socialfonden, har de satsat stort på utbildning inom bemötande och utbildning av handledare. Via Tranquist Utvärdering AB fick Ordspråk i uppdrag att skriva texter till en samlande skrift om projektet. Vilket i sin tur gav mig möjlighet att komma ut på flera vårdarbetsplatser i Skåne och möta inspirerande människor samt göra givande intervjuer och reportage. Fotograf Leif Johansson har tagit de fina bilderna. Här kan du se resultatet.

Om gott skrivande, förkortningar och att bli förstådd

I mina skrivande uppdrag får jag då och då i uppgift att redigera eller språkgranska andras texter. Ett lika roligt som delikat uppdrag. För vad menar uppdragsgivaren, egentligen? Att jag ska ”språktvätta” texten så att den är språkligt korrekt? Eller att jag även får formulera om meningar, flytta på stycken eller kanske rentav stryka bort vissa delar av texten?

Oftast har den som ger uppdraget inga riktigt bra svar att ge mig när jag ställer den typen av frågor. För så långt har de inte riktigt tänkt, ännu. De vet bara att de inte tycker texten håller som den ser ut och att de därför ber mig se över den.

Om ursprungsförfattaren ska stå kvar som skribent/författare känner jag att jag inte kan gå hur hårt åt uppdraget som helst. Texten ska ju inte signeras av mig och jag vill att skribentens ton ska gå att känna igen. Om texten är mer anonym och avsändaren inte är lika synlig ger det mig mer fria händer.

Ibland är problemet att språket i texten som ska redigeras är för byråkratiskt, ibland kanske för akademiskt. Bedömningar gjorda utifrån vilken målgrupp du skriver för. Från en byråkrat till en annan är det möjligen ok att använda passiva och långa satser, gärna med många bisatser. Men ska den bli förstådd av fler är det läge att tänka till.

Vilka språkfrågor är de svåraste som du ser det? Vilka hinder stannar du oftast vid och behöver rådfråga någon annan om? Hör gärna av dig så hoppas jag kunna lösa detta tillsammans med dig. För att sparka igång språkdiskussionen börjar jag med något som jag ofta snubblar över, nämligen förkortningar. Läs mer

Konsten att hålla ett löfte

IMG_3833Årsskiften är löftenas högtid. Nu ska du börja träna, äta sunt och kanske införa nya rutiner i din vardag. Just träningslöftena står högt i kurs. Många berättar om sina löften i bloggar och sociala medier. Kanske för att höja sin status (omedvetet?) eller för att det känns mer på riktigt om man berättar om sitt löfte. Är det lovat inför så många gäller det att fullfölja det.

I morse läste jag dock en text i Sydsvenskan som hävdade precis motsatsen: behåll löftet för dig själv så finns det kanske större möjlighet att du infriar det. En av de intervjuade menar att det är mycket lätt att underskatta svårigheterna i sitt löfte och risken att bli besviken är därför överhängande. Ett annat tips var att välja mål som är lätta att genomföra: istället för att lova dig själv att du ska gå ned i vikt kan du lova att du ska promenera till jobbet. Enklare att hålla och du slipper dåligt samvete. Går du ned i vikt på köpet blir det bonus, så att säga. Om det var ditt mål.

Jag har inte avlagt några nyårslöften. Däremot har jag funderat över ett antal områden som jag som företagare vill fokusera på under året. Vilka de är återkommer jag till, eller så kommer de bara att märkas här på bloggen, vi får se. Behöver fila vidare på mina tankar innan jag eventuellt delar dem med fler.

Trevligt dock att vara åter vid skrivbordet och blicka ut över ett helt nytt år. Ett oskrivet blad som jag hoppas kommer att fyllas med spännande, lärorika och roliga uppdrag och händelser. God fortsättning på er!

Den där julen

Sitter ensam på mitt Malmökontor denna fredag i december. Det är fyra dagar kvar till julafton och jag känner starkare och starkare för varje år att julen börjar bli en högtid som skaver.

Själv har jag turen att ha en familj som jag gärna umgås med, det är inte det. Jag äter gärna lagom mycket god mat och hänger med dem några dagar. Nej, det är allt det där andra runt omkring som känns galet. Alla måsten. Allt som måste köpas, ätas, göras och firas. Mycket blir påtvunget och ska vara på ett visst vis, fastän julen väl borde vara något helt annat. Tänker jag.

Det finns så många som upplever julen som en plåga. Som inte kan köpa julklappar och som antingen firar jul med människor de inte vill fira med eller som kanske sitter helt ensamma. För dem måste tomtebolyckan och allt tingeltangel framstå som outhärdligt. Och när jag tänker på dessa båda sidor av julen känner jag ibland avsmak. Vad håller vi egentligen på med?

Själv drar jag mig tillbaka till min barndoms skogar och firar en dag eller två med närmaste familjen. Och jo då, några julklappar blir det, men inte överdrivet många hoppas jag.

Önskar er alla fina helger, i bästa fall blir de så som ni vill ha dem. Jag tackar samtidigt för det gångna året och hoppas att vi ses, skrivs och hörs under nästa år. Själv hoppas jag hinna med lite företagsfunderingar under ledigheten. Fundera framåt och klura på vad jag vill göra av 2014. Att göra avslut; stänga ett år och öppna ett nytt, sånt gillar jag.

 

Vem är din förebild?

Vilka egenskaper uppskattar du hos andra och varför? Vem eller vilka har påverkat eller gjort intryck på dig genom livet? De flesta av oss har en eller flera sådana här personer att tänka tillbaka på. En del vill kalla dem förebilder, andra tycker inte alls om det ordet.

Det handlar ibland kanske snarare om vilka egenskaper du uppskattar hos dina medmänniskor. Kanske har du dessa egenskaper själv, i liten eller stor omfattning, eller så önskar du att du hade dem.

Jag är sugen på att inleda en intervjuserie med den här typen av “vardagshjältar”. För jag är nyfiken på vad som driver dem och vad som format dem att bli det de är. Och vad som gör att de fortsätter kämpa eller “bara vara”, ofta oberoende av vilka reaktioner de möter eller om de blir uppmärksammade eller inte.

För egen del ser jag väldigt mycket upp till min egen mamma, som väl gissningsvis är ett klassiskt svar på frågan om vem som är din förebild. Hennes värme, styrka, ödmjukhet och civilkurage fortsätter imponera på mig. När jag var ung stötte jag också en gång på Thomas Hammarberg, som då var ordförande i Svenska Amnesty. Han gjorde ett mycket stort intryck på mig med sin klokskap, sin värme, sin klarsyn och sin ödmjukhet. Åtminstone var det vad jag uppfattade då, som 18-19-åring. Det hade varit spännande att möta honom igen.

Har du några bra tips på personer du tycker jag skulle kunna intervjua? Hör gärna av dig i så fall.

Från innovation till klädskapande

Jag vet att jag sagt det förr, men det tål att upprepas: en av de stora fördelarna med att vara frilansskrivare är mixen av uppdrag. Att få möjligheten att titta in i vitt skilda branscher och lära sig nya saker, hela tiden.

I veckan har jag publicerat två helt olika texter, både till innehåll och form. Den ena handlar om  ett förslag på ramverk för att skapa bättre processer för öppen innovation, bland annat i form av testbäddar. Hur tänker vi nytt i strukturerade former?  Tankarna har arbetats fram som en del av ACSI 2013, som Mötesplats Social Innovation var med och arrangerade. Läs min text här.

Att vara klädskapare på Österlen är en annan form av innovativt skapande. Läs mitt samtal med klädskapare Kerstin Rosengren och min mer kåserande text, som i början av veckan publicerades på www.seosterlen.se, en webbplats för nätverket Skåne Sydost.

Trevlig läsning i novemberdiset.

Hållbart personligt engagemang

csrlunch

 

 

 

 

 

 

 

I dag åt jag lunch på före detta Magistratsskolan, intill Triangeln i Malmö. CSR Forum bjöd in till lunchmöte där Catja Appelros (hållbarhetschef på E.ON Sverige), Greg Dinizian (vd Victoria Park) och Cecilia Sjöholm (kommunikationchef Procordia) berättade om hur deras personliga engagemang för hållbarhet bidragit till CSR-arbetet och affärsnyttan inom respektive företag.

De bidrog alla tre med sina definitioner av begreppet engagemang. Vi fick klart för oss att det kan handla om allt från magkänsla och intuitiva känslor till att koppla in hjärnan och skapa mer analytiska beslut. Och just kombinationen, den mellan hjärta och hjärna, är att föredra om du vill att ditt engagemang ska bli hållbart och långsiktigt.

“Entusiasm räcker inte, det du gör måste också vara genomtänkt”, sa Greg Dingizian. Cecilia menade att en kombination av flera personers engagemang, sunt förnuft, kloka omdöme samt ett professionellt arbetssätt kan skapa en bra grogrund för ett gott företagsklimat. Catja å sin sida menade att långsiktiga mål och visioner är bra för att styra diskussioner och företagskulturen. Då behöver inte engagemanget bli så personberoende, utan kan räcka över tid. Läs mer

Det ljusnar

Känns konstigt att skriva att det ljusnar, så här mitt i novembermörker, dis och dimma. Men i mitt fall är det i alla fall delvis sant. För på innergården utanför mitt kontorsfönster har de byggnadsställningar som stått där sedan i augusti monterats ned. Plötsligt kan jag blicka ut över hela gården.

Kanhända blir jag också själv mer synlig där jag sitter vid mitt skrivbord, framför allt när mörkret börjar falla mot slutet av dagen, men det får det vara värt. För nu är min utsikt öppnare och mer tilltalande. Och jag kan fortsätta fundera över vad de kommer att servera på tesalongen i dag, vilka gäster som kommer att dyka upp, när han som driver vintagebutiken ska dyka upp och börja slänga käft med byggkillarna och med tesalongsinnehaverskan.

Språken som blandas på gården är, vad jag hittills tror mig ha uppfattat, engelska, svenska, polska och italienska. Och en del kroppsspråk. De måste antagligen tycka att mitt jobb är lika konstigt och ovant som jag tycker att deras verkar. Vad kan jag egentligen hitta på där jag sitter (eller står) vid mitt skrivbord. Dag ut och dag in. Inomhus.

Snart är kanske färdiga med renoveringen av grannfastigheten och då har jag inte de här killarnas liv att filosofera över längre. Men helt säkert dyker det upp andra. Hoppas det, för jag älskar att kika lite i smyg och att smyglyssna på andras samtal. Faktiskt bland det bästa jag vet. Alltid kan det man ser eller hör komma väl till pass. Om inte annat i ett blogginlägg.

 

Om gott skrivande och modet att vänta in rätt känsla

När jag var yngre var jag mer stressad över deadlines. Oroade mig för om och hur jag skulle hinna, om texterna skulle bli bra och så vidare. En av fördelarna med att ha jobbat ett tag är att  man faktiskt lär av vissa misstag och att man blir tryggare i sin yrkesroll.

Jag har också lärt mig att vara snällare mot mig själv och att lyssna lite mer på hur jag mår och om jag är på “skrivhumör” eller inte. Jag vågar numera lägga en text åt sidan om jag inte kommer någon vart, för jag vet att jag snart kommer att få till det. Att bara sitta och stirra på ett blankt word-dokument leder liksom ingen vart.

Därför tillåter jag mig nu, fredag eftermiddag, att lägga undan mitt anteckningsblock, stänga ned Word och tänka att på måndag, eller kanske på söndag kväll, vem vet, då prövar jag igen. Då är jag troligen inte lika trött i kropp och knopp och då skriver jag den här texten på någon timme eller två. Jag oroar mig inte ens för att jag inte kommer att fixa detta, för jag vet att jag gör det. För jag har gjort det förr.

Visst finns det absolut en del  nackdelar med att inte längre vara 25 år. Men det finns definitivt en hel del fördelar; bland annat den att jag lärt känna mig själv bättre och lärt mig lita till min förmåga och min magkänsla. Kanske vågar jag vara lite mer modig och lite mer slarvig. Jag övar mig på att ha modet att invänta rätt känsla, för att i slutänden uppnå gott skrivande. Eller “good writing”, som hon sa Karen Mc Grane, på The Conference i augusti.

Om konsten att vänta och använda tiden

Som skribent hamnar jag ofta i “bakvatten”. Eller kanske kan man snarare beskriva det som att jag trampar vatten. För en lite otålig person som jag är det inget vidare. Det kan till exempel vara så att den person jag bestämt telefonintervju med blir fast i ett möte som drar ut på tiden. Eller, hemska tanke, faktiskt kanske helt sonika glömmer bort att vi har bokat tid för intervju. I det sistnämnda fallet förstår jag att jag inte får något ursäktande samtal eller sms, för det överenskomna var ju liksom bortglömt. I det första fallet, när annat kommer emellan och vår avtalade intervju antingen skjuts upp eller inte alls blir av, förundras jag över hur sällan jag får besked om detta i tid.

Frågan som uppstår i det uppkomna tomrummet, när jag sitter där laddad med block, penna, telefon och har förberett mig för intervju, är: vad gör jag nu, istället? Kommer personen i fråga att snart ringa tillbaka, ja i så fall är det ju inte mycket lönt att påbörja något nytt. Om jag, mot förmodan, bestämmer mig för att ändå påbörja något annat, kan man ge sig på att personen faktiskt hör av sig. Då gäller det att snabbt ställa om, byta arbetsmaterial och köra som planerat. Läs mer