Kategoriarkiv: Vardagshjältar

”Vi är ju människor allihop”

IMG_1239Om det finns något hon kan göra åt en situation som engagerar henne, så gör hon det. Helt enkelt för att det är lite av en skyldighet som medmänniska. För två år sedan var Janni Bjödstrup med och startade Soppkök Malmö, som i dagarna firat sitt två-årsjubileum.

– Vi vill uppmärksamma frågan om hemlöshet, sätta igång diskussionen och engagera människor. Men det vi gör är inte välgörenhet, vi vill inte att någon ska bli beroende av oss. Därför har vi valt att servera soppa en gång i månaden, säger Janni när hon förklarar om bakgrunden till Soppkök Malmö.

Två år efter starten kan hon se att det jobb och engagemang hon och många med henne lagt ned gett resultat. Fler och fler kommer till soppköket och frågan om hemlöshet syns och hörs.

– Det pratas mer om hemlöshet i dag. Och vi hoppas att vi varit med och påverkat. Självklart är det inte bara vår förtjänst; detta är något vi gör tillsammans. Men det känns som det går år rätt håll. Det måste det göra!

Att inte ge upp
Det sista uttalandet känns talande för Janni, som jag hann uppfatta henne under den stund vi samtalade. Att ge upp verkar inte vara ett intressant alternativ för henne. När jag frågar henne vad det beror på att just hon är en sådan person som engagerar sig och bryr sig om sina medmänniskor blir svaret en motfråga:

– Varför måste man alltid fråga sig varför? Kanske är det bra att inte fråga. Jag tycker det är en allmän skyldighet som medmänniska att göra något. Vi är ju människor allihop, svårare än så är det inte. Att många inte gör något alls tror jag till viss del beror på okunskap.

Men vi tar det från början. Hur kom det sig att Soppkök Malmö blev en av Jannis hjärtefrågor? Svaret står att finna bland annat i en B-uppsats. Janni läste socialt arbete med inriktning ledarskap och organisation på Högskolan i Halmstad, när hon fick idén att skriva om hemlöshet. Samtidigt överlät Stockholm stad en mobiltelefon och öppnade ett twitter-konto till några hemlösa personer, som Janni började följa. Läs mer

”Det är omoraliskt att inte göra något”

IMG_1153

IMG_1151

 

 

 

 

IMG_1152

IMG_1154

 

 

 

 

Den lilla byn Kåbdalis utanför Jokkmokk, skånska Malmö och amerikanska New Orleans är tre platser som format Lina Hedman. Här har hon lärt sig vidden av generositet och att finnas till hands för sina medmänniskor. Att samla ihop kläder och leverera dem till flyktingar på ett transitboende är därför i Linas ögon inte mycket att orda om.

– Jag tycker det är moraliskt fel att inte göra något om du kan. Vi hade bilarna, tiden, resurserna och kläderna. Då går det helt enkelt inte att inte göra något; det hade jag inte orkat med, säger hon.

Det Lina pratar om är den första turen hon gjorde upp till Breanäs Transitboende, i nordöstra Skåne. Hon och en annan tjej körde upp två bilar, till brädden fyllda med framför allt kläder. Helt på eget initiativ, utan ersättning och utan stöd från någon organisation.

Inget av detta hade dock hänt om det inte vore så att Linas mamma behövde låna en toalett när hon i höstas var ute och vandrade på Skåneleden. Alldeles snart återkommer vi till detta, bara lite mer om Lina först.

Vi träffas på den myllrande Kaffebaren vid Möllevångstorget i Malmö. Det är fredag eftermiddag och arbets- och studieveckan håller på att ta slut. Ute på torget håller frukt- och grönsaksförsäljarna på att avsluta dagens försäljning. Lina förstår inte riktigt varför jag tycker hon är modig eller varför hon skulle kunna kallas en vardagshjälte.

Engagerat studentombud
Sist vi sågs, för sådär en sex-sju år sedan, intervjuade jag henne när hon var ny i rollen som studentombud på Malmö högskola. Engagerat förde hon talan för studenterna inom området Teknik och samhälle. Sedan dess har jag följt henne lite på avstånd, mest via Facebook och högskolans webbplats. Under vintern har jag intresserat läst hennes statusuppdateringar om klädinsamling till Breanäs. Nu får hon berätta hur allt drog i gång.

– Mina föräldrar är ofta ute och vandrar på Skåneleden. En gång i höstas var de ute och gick i trakterna runt Sibbhult. Min mamma blev kissnödig och när de mötte en ung tjej frågade mamma om hon kunde få låna hennes toalett. ”Följ med hem till mig”, sa tjejen på engelska och ledde dem fram till Breanäs Transitboende. Läs mer